GIEHTTOGIELLA // DET BERÄTTANDE SPRÅKET
MANIN DÁT LEA DEHÁLAŠ?
Sámi kultuvra lea muitaleaddji kultuvra ja njálmmálaš árbevierru lea álot leamaš guovddážis godiehtu ja máhttu leat sirdašuvvan buolvvaid gaskkas. Muitalusat leat leamaš dehálaš oassinmánáid bajásgeassimis, boazodoalus, duojis ja birgejumis. Muitalusat buktet ipmárdusa jadeattu máhtu sirdašuvvamii. Muitalus sáhtii muhttašuvvatluohtin ja luohti muitalussan.Muitaleapmi lea álot leamaš oassin luođis ja vuosttas divtttat sámegillii ledje geluohtedajahusat. Dán mii eat háliit massit. Mii háliidit dahkat visot maid máhttit vai skuvllat,girjerájut, vánhemat–ja earenoamážit nuorat ja mánát ieža–sáhttet doallat luođi ja muitaleamiváimmu lahka ja vai mii eat gáidda dain vel eanet.
VARFÖR ÄR DET HÄR VIKTIGT?
Jo, den samiska kulturen är en berättande kultur och den muntliga traditionen har alltid varit central för informations- och kunskapsöverföring mellan generationer. Berättelser har varit en viktig del av bland annat barnuppfostran, renskötsel, slöjd och för att kunna leva av det naturen ger. Berättelser används som ett verktyg för att skapa förståelse och en mening vid kunskapsöverföringen. En berättelse kunde gå över i jojk, och jojken gick över i berättande. Berättandet har traditionellt alltid varit en del av jojken och de första dikterna på samiska var jojktexter. Det här vill vi inte tappa. Vi vill göra allt vi kan för att underlätta för skolor, bibliotek, föräldrar–och inte minst barn och unga själva– att hålla jojken och berättandet nära och hindra att avståndet fortsätter att växa
LEP GIEHTTOGIELA SUBTSASTIDJE// VI ÄR GIEHTTOGIELAS BERÄTTARE
MATILDA ERIKSSON
Buerie biejjie, mov nomme Matilda Eriksson. Manne Göteborgeste båatam, jïh desnie daelie årroem. Manne joekoen lyjhkem histovrijen sïjse jieledh ektine jeatjebigujmie jïh mojhtesh jïh åssjalommesh dejgujmie juekedh. Joejkeme joekoen lyjhkem juktie iktesth dan nostalgiske domtoe. Joejkeme eevre sjïere vuekie aaj soptsesem soptsestidh daamtaj baakoej namhtah. Astoeaejkesne lyjhkem voelpigujmie årrodh, eeremes eatnamisnie. Eatnamisnie årrodh lea aaj joekoen hijven namhtahdarjomes.
MATILDA ERIKSSON
Hej jag heter Matilda Eriksson och jag kommer ifrån Göteborg vilket är där jag också bor just nu. Jag älskar att leva mig in i historien tillsammans med andra och dela med sig av minnen och tankar. Jojken älskar jag för att den alltid känns så nostalgisk och för att den är ett alldeles speciellt sätt att berätta en historia på oftast utan ord. På fritiden älskar jag att hänga med kompisar, helst i naturen. Att vara i naturen är också en väldigt bra gratisaktivitet.
TILDE RENMAN
Mov nomme Tilde Renman. Manne Liksjoste båatam, Daelie Ubmejisnie årroem skuvlen gaavhtan. Manne maanabaeleste lyjhkeme lohkedh jïh tjaeledh, jïh dan mænngan soptsesh joekoen murreds sjïdteme. Mij akt sjïere buektiehtidh abpe veartenem jïjtsistie bigkedh, jïh vuartasjidh guktie soptsesh boelveste boelvese jåhteme. Manne lyjhkem ovmessie hammojde skaepiedidh, dovne vytnesjidh jïh måaladidh.
TILDE RENMAN
Jag heter Tilde Renman och är från Lycksele, men bor i nuläget i Umeå på grund av studier. Sedan ung ålder har jag gillat att läsa och skriva, och därmed blivit oerhört intresserad av berättande. Det är något speciellt med att kunna bygga en hel värld från ens sinne, och hur berättelser i generation från generation gått i arv. Jag gillar att skapa i olika former, bland annat genom att slöjda och måla.
ALVA FJELLSTRÖM
Mov nomme Alva Fjellström. Manne Vilhelmina norrasaemien sïjteste båatam. Gäjka lea mov hïejmesijjie. Manne Johkemehkesne årroem gusnie skuvlem vaadtsam, Saemien seabradahkeprogrammem jåarhkeskuvlesne vaadtsam. Manne lyjhkem soptsestidh. Numhtie maahtam vihkeles åesie mov byjjenimmeste mubpide vedtedh, jïh guktie manne veasominie. Lyjhkem vaeresne jïh bovtsi luvnie årrodh.
ALVA FJELLSTRÖM
Jag heter Alva Fjellström och är 17 år. Jag kommer från Vilhelmina norra sameby och hemma är i Dikanäs. Bor i jokkmokk då skolan är igång då jag går samiska samhällsprogrammet. Jag tycker om att berätta så jag kan ge vidare en viktig del i min uppväxt och hur jag har levt. Jag gillar att vara till fjälls och hos renarna.
MARIA MOBERG
Jag heter då Maria Moberg och jag är 16 år. Jag kommer från en by utanför Umeå som heter Vindeln. Jag har även flyttat till Jokkmokk och går gymnasiet där på samiska linjen.
Jag tycker att jojk/berättande är kul för att man kan få fram känslor på ett helt annat sätt. Jag gillar att vara med djur.
Máinnasteapmi // Berättande
Maj Doris Rimpi
”Giehttom lij agev danna. Bådij guovtet bieles, áhko ja ádjá bieles. Njálmálasj giehttomvuohke lij juohkka sajen. Giehttun viessoma birra, fuolke ja berrahij birra, luondo ja vidjurij birra. Ep la mij girjijt jalik tjállusijt adnám. Dalloj giehttun. Åvdebut.
Maj Doris Rimpi
”Berättandet fanns hela tiden. Det kom från två håll, från áhkkus sida och áddjás sida. Berättarkonsten och det muntliga fanns överallt. Man har berättat om sitt liv, sin familj, sin släkt, om naturen, om förhållandena. Det är det som har vi haft i vår berättarkonst. Vi har inte haft böcker och skriverier. Då. Förr.
Ságastallam Elli-Karin Pavvalijn
Muv ieddne lij riek tjiehppe giehttot juohkkalágásj giehtojt. Ja da vuoras ulmutja ma lidjin aj sijdan. Mån oahppiv unna nejtsutjin juo gulldalit dajt. Ja mij manájma tjoahken dåk ålos muhttijn. De muv rádna javllin: ”Ep desti maná. De lip dal gallánam uddni.” Men mån máhttsiv aktu ruoptus daj lusi, ja sihtiv gullat vaj giehttu ájn ienebuv.
Duodji ja muitalus
Go mon šadden bajás ii lean nu dábálaš dalle ahte mii logaimet ja guldaleimmet mánáidgirjjid. Leai okta girji maid eadni logai muhtomin. Lei mánáid biibbal. Eai mis lean iežá girjjit. Mon lean álo liikon guldalit go boarráset olbmot muitalit muitalusaid.
Solveig Labba
Ibland pratar vi så mycket om björnar, vargar, renar. Och så glömmer vi de allra minsta! Och då inte hararna och hermelinerna, utan om dem som är ännu mindre. Spindeln är en insekt som i berättelserna räddar oss människor genom att spinna sitt skyddande nät.
Solveig Labba tipsar om hur hon brukar använda de små djuren i sina berättelser.
Åsa Simma
Mu eidde bođii dakkár veagas, dat máhtii hui boares muitalusaid. Go lean maŋŋil lohkan Anders Fjellnera ja beaivvi nieidda birra, eai lean muitalusat apmasat. Dat mu eidde leai maid dakkár, ahte son niegadii hui olu. Son dulkui nieguid. Niegut sáhttet leat hui ipmasat muhtumin, don oainnát govaid. Dát lea mu hui olu váikkuhan. Danin mon barggan maid teáhteris – mu miellagovahallan leai biebmun juo mánnán.
Åsa Simma
”Vi har haft ett skriftspråk under väldigt kort tid. Våra berättelser finns inte i ett bibliotek, i en bok, på svart text och vitt papper. Våra berättelser lever genom de som berättar. Jag har rätt att lägga min egen krydda i berättelsen. Min mamma kanske tycker att bäcken är viktig, men jag tycker kanske stenen är viktigare än bäcken. I det traditionella berättandet har jag rätt att färga berättelsen.”
Joejkeme // Jojk
SARA HELEN PERSSON
Gosse manne Gávtsjávrresne byjjenim, dellie idtji sïejhme vuelieh govledh. Måjhtam ikth gosse gånka jïh trööhnege guessine böötigan jïh mijjieh pearadeavese veedtsimh. Aahka desnie mij sov maadtoen vueliem joejki. Dïhte sjïere munnjien domti. Manne lim garmeres desnie bijjene pearadeavesne gusnie tjåadtjoejim jïh dam goltelim. Manne sjïere domtim.
SARA HELEN PERSSON
Då jag växte upp i Ammarnäs var det mer sällan än ofta som man hörde jojken. Minns vid ett tillfälle när kungen och drottningen var på besök och vi gick till potatisbacken och en áhkká jojkade hennes släkts vuöllie. Det var en speciell känsla och jag blev stolt där jag stod överst på potatisbacken och lyssnade på henne, jag kände mig speciell.
VUELIE LEA SIJJIE GUSNIE MAAHTAH JÏJTJENADTH LÏEGKESTIDH
Saara Hermansson Gåaltoevuemeste båata, Jillie Naassjoste. Dïhte musihkere mij jïjtse musihkem tjaala jïh lååvle. Dïhte åarjelsaemien gïelesne tjaala jïh vuelie lea vihkeles sov laavloemisnie. Dïhte lij meatan musihkegaahtjemisnie Sámi Grand Prix 2019 sov laavloeminie ”Mov laavlome”. Jïh vitni!
JOJK-INTERVJU MED SAARA HERMANSSON
Saara Hermansson kommer från Kultsjödalen, Västra Stornäs eller Jillenasjoe på sydsamiska. Hon bor just nu i Jokkmokk och arbetar som lärare i sydsamiska. Hon undervisar för alla åldrar, från första klass upp till nian på grundskolan, på gymasiet och även på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk.
Vielie: joejkemen jïh soptsesi/vaajesi bïjre
