Sara Helen Persson

Gosse manne Gávtsjávrresne byjjenim, dellie idtji sïejhme vuelieh govledh. Måjhtam ikth gosse gånka jïh trööhnege guessine böötin, jïh mijjieh pearadeavese veedtsimh. Aahka desnie mij sov maadtoen vueliem joejki. Dïhte sjïere munnjien domti. Manne lim garmeres desnie bijjene pearadeavesne gusnie tjåadtjoejim jïh dam goltelim. Manne sjïere domtim. Dagkeres deahpadimmieh idtji sïejhme daesnie, jïh daamtaj barre gosse mij akt sjïere deahpadi. Dellie dah båeries almetjh joejkin.

Manne tjidtjiem dåeriedi gosse dïhte båeries almetji luvnie mïnni mah maaje joejkin jïh soptsestin. Dellie mov ïedtjem fahkaji. Munnjien soptsestamme gosse manne aahkam goltelamme joejkedh, dellie mænngan aahkan gåajkoe roehtim jïh dam faerhmiestim. Mij akt magijeles dejnie vueline. Dïhte mannem bïksi. Mejtie dan åvteste sïjhtim dam faerhmiestidh. Manne lim njieljie jaepien båeries, jïh dïhte lij mov vuekie dam gijhtedh.

Manne dejtie föörhkedimmide jïh mojjesidie ennje måjhtam. Jalhts im fïere guhte vueliem måjhtam, dellie aahkam måjhtam, jïh dejtie mojhtesidie leah mov sisnjielisnie. Mov ulmie orreme lïeredh joejkedh jïh dam aerpievuekiem vaarjelidh.

Manne eelkim gosse lim 4-5 jaepien båeries. Dellie åadtjoejim dejtie joekoen murreds tjåanghkojde dåeriedidh. Manne aaj våarhkosne ohtsedamme jïh båeries tjoejenassebaantide goltelamme. Manne gellie tæjmoeh tjahkasjamme vuelieh goltelamme, jïh buektiehtamme ånnetje lïeredh.

Idtjim daejrieh guktie edtjem lïeredh joejkedh, men veeljim tjoejenassebaantide goltelidh mejtie mov fuelhkie utni. Manne våarhkojde ohtsedamme jïh veeljeme dejtie mejtie böötin mov maadtojste, jïh mov dajveste. Dan mænngan leam gellien aejkien dejtie goltelamme, jïh aalkovistie barre nujkiestim. Jïh dellie eelkim joejkedh.

Pryövim gaajhkh tjoejh jïh melodijh heerredh desnie gusnie gåaradi. Manne goltelamme mejtie jievkehtimmiem gååvnese, mejtie vuelien sjïere boelhki mietie juakasovveme. Jis vuelien golme ovmessie boelhkh? Jïh dellie akti akti lïerim. Gosse gaajhkide boelhkide buektiehtim, dellie abpe vueliem joejkim. Gosse joejkim, dellie tjoejenassebaantem goh duekie utnim goske doestim dan namhtah pryövedh. Gosse jïjtje pryövim, dellie manne mov spealadimmiem sïjse spealadi. Dam darjoejim juktie goltelidh mejtie seammalaakan sjïdti jallh mejtie tjoerim ikth vielie dam tjoejenassebaantem goltelidh.

Manne hov guarkadamme vuelie dan soe jeenje. Manne lïereme dovne histovrijem jïh gïelem vuelien tjïrrh. Gellie vueline soptsesem gååvnesieh sijjen bïjre, almetjen bïjre, deahpadimmien bïjre, jïh naan aejkien almetjen bïjre. Sijjien bïjre jallh deahpadimmien bïjre soptsesuvvieh baakoej tjïrrh. Baakoeh leah saemien gïelesne. Jïh dellie manne orre lahtesh numhtie lïereme. Manne domteme dam maam saemien gïelesne lïereme lea aevhkies.

Vuelie lea vuekie tjïertestidh mij lea geerve buerkiestidh. Vuelie lea dïeves domtesigujmie, jïh vuelien tjïrrh guvvieh åvtese båetieh jïh dejtie jïjtse jielemem åadtjoeh. Dan åvteste geerve dam buerkiestidh. Fïerhten aejkien manne Gávtesjáavran vuajam, jïh jaevrien njaelmiem vuajnam, dellie nyjsenæjja govlem vueliem “Gävttse” joejkeminie. Manne dan soptsesem vuelien bïjre govlem, jïh eannan manne portaalen nualan vuajam, dellie manne aaj joejkeminie. Man åvteste im daejrieh. Mejtie dan åvteste dïhte vuelie dan tjarki dan dajvese jïh mov fealadimmie voenen sïjse gårredamme. Mov domtese gåatan viht båetedh lea dam seamma domtesem maam dïhte nyjsenæjja utni.

Mov bajjesimmien gaavhtan jïh dej almetji gaavhtan manne buektiehtamme maam akt bååstede vaeltedh mij lij gaervehteminie dennie upmejesaemien dajvesne.  Manne leam gijhteles dej almetji åvteste mah lin mov bïjre orreme. Manne leam eensilaakan dejtie vuelide goltelamme, jïh dle akten biejjien manne Lapplassensne tjåadtjoejim gusnie lij vuelieiehkede maam saemiensiebrie lij öörneme. Manne mov maadteraahkan vueliem lïereme, jïh edtjim dam joejkedh. Manne joekoen krååvvedim edtji båajhtoeh sjïdtedh. Minngemosth lij mov våaroe, jïh dejtie voestes sekundh lij debpelen dahkoe, menh buektiehtim dam tjïrrehtidh. Manne tjelmide trimhkim gosse joejkim juktie haaljoeh åadtjodh, jïh gosse tjelmide rïhpestin dellie mov aajjan gïknjelassh dåastoejim. Dellie deejrim dejtie tæjmojde maam lïerehtamme joejkedh eah lin dossjes.

Mænngan dïhte mannem faerhmiesti, jïh dellie sïjhtim barre vielie lïeredh.

Dejtie båeries almetji bielelen mejtie mannem eadtjaldovvin, dejtie mojjesi jïh gïknjelassi bielelen, mov tjidtjien bielelen mij mannem dejtie tjåanghkojde dåeriedi idtji maa manne buektiehtamme.

Raerieh guktie lïeredh:

Guktie darjodh gosse eah dah voeres almetjh vielie gååvnesh sijjen maahtojne, jïh barre datne mij sïjhth lïeredh. Maahtah ovmessielaakan darjodh, menh edtjem mov raerieh datnine juekedh jïh vuesiehtidh guktie manne dorjeme:

  1. Eajhnadovvh datne sïjhth.
  2. Vuartesjh mejtie naakene gååvnese dov dajvesne mij maahta joejkedh. Mejtie dïhte maahta dov bïhkedæjjine årrodh.
  3. Goltelh, goltelh, goltelh dov dajven vuelide. Aalkoevistie maahtah veeljedh 1 jallh 2 vuelieh jïh dejtie gellien aejkien goltelidh. Minngemosth aalkah joejkedh gosse tjoejefijle aalka.
  4. Veeljh dejtie “aelhkemes” voestegh. Mænngan maahtah dejtie geervebe pryövedh, jïh dle jïjtjedh vuelieh darjodh jïh evtiedidh.
  5. Gaavnh dov sijjie. Maahta laavkometjïehtjelisnie årrodh, dov tjïehtjelisnie, ålkone saaht gusnie. Vihkielommes lea datne doesth dov gïelem pryövedh, jïh joejkedh.
  6. Goltelh jïh joejkh seammasïenten. Aalkoevistie dïhte hijven dåarjoe.
  7. Baajh tïjjem vaasedh, jïh aellieh dan garre dov jïjtjemdh årroeh. Aellieh viertesth mubpiejgujmie.
  8. Vuelie hov iemie munnjien båateme gosse leam ålkone. Dållebealesne, bovtsi luvnie, vaeresne, jïh sjïere sijjide munnjien.
  9. Ih daarpesjh åehpiedehtedh. Ih daarpesjh scenan nelnie tjåadtjodh. Ih daarpesjh gahtjemisnie meatan årrodh jallh domtedh datne tjoerh bööremes årrodh.

Sara Helen Persson

Bakgrund, om mig:

Då jag växte upp i Ammarnäs var det mer sällan än ofta som man hörde jojken. Minns vid ett tillfälle när kungen och drottningen var på besök och vi gick till potatisbacken och en áhkká jojkade hennes släkts vuöllie. Det var en speciell känsla och jag blev stolt där jag stod överst på potatisbacken och lyssnade på henne, jag kände mig speciell. Dessa tillfällen var inte så vanliga och ofta blev det bara när något extra ordinärt skedde som de äldre jojkade.   Jag fick även följa med min tjidtjie (mamma) när hon gick till äldre som gärna jojkade och berättade om deras historier. Något som blev en start för mitt intresse. Det har berättats för mig att vid ett tillfälle som jag fick följa med att jag efter varje jojk sprungit fram till áhkkán och gett henne en kram.  Det var något magiskt över jojken och den tog tag i mig. Kanske var det därför jag ville ge henne en kram, det var mitt 4 åriga jag som tackade henne. Skratten och leenden minns jag än idag och även om jag inte minns exakt varje vuölieh så finns minnena från henne i mig. Med dem minnena och jojkarna i bakhuvudet så har mitt mål varit att lära mig och bevara denna tradition.

Min resa började där någonstans då jag var 4-5 år gammal och fick följa med på dessa fantastiska möten. Efter vägen har jag själv letat i arkiv och lyssnat på äldre inspelningar och med många timmar med jojkarna i lurarna och vid datorn har jag lyckats lära mig till viss del. Jag har inte vetat exakt hur man kan lära sig, men jag valde att lyssna på inspelningar som min familj hade, letat i arkiven och där plockat ut dem som varifrån min släkt och mitt område. Därefter har jag lyssnat många gånger och sedan nynnat med i början och allt eftersom jojkat med. Jag försökte härma alla ljud och melodier i den mån det var möjligt. Jag har lyssnat efter om det fanns som en rytm, om det fanns vissa indelningar i jojken, kanske en del hade tre olika delar och så lärde jag mig en del i taget. Sedan då jag kunde alla delar så att jag ihop det. Jag brukade jojka med inspelningen i bakgrunden till dess att jag vågade testa utan. Då jag testade utan brukade jag spela in mig själv, bara för att höra om det blev någorlunda likt eller om jag behövde lyssna på inspelningen igen för att höra vad som skilde sig åt.

Under resans gång har jag lärt mig att jojken innefattar så mycket mera. Jag har lärt mig att jojken är ett fantastiskt sätt att få lära sig om både historia och språket. I många jojkar finns det en historia kring en plats, person, en händelse och ibland berättas den personen, platsen eller händelsen även genom ord . Orden är oftast på samiska och det har blivit ett sätt för mig att även lära mig nya uttryck på, men även känna att det jag lärt mig på samiska har kommit till användning. Jojken är ett uttryckssätt som inte riktigt går att förklara. Känslorna som ibland svallar över och bilderna som skapas genom jojken och får sitt eget liv gör så att det är svårt att beskriva det. Varje gång jag åker in i Ammarnäs och ser utloppet från sjön så hör jag en kvinna jojka Gävttse (Ammarnäs), jag hör hennes historia kring jojken och innan jag kör under portalen så jojkar även jag. Varför kan jag inte svara på, kanske är det därför jojken är knuten till platsen och resan in i byn och min känsla av att få komma hem igen stämmer överens med den känsla som hon hade.

Tack var personerna omkring mig och lite envishet från mitt eget håll har jag lyckats ta tillbaka något som höll på att försvinna i det umesamiska området. Genom att nöta och verkligen lyssna på jojkarna stod jag en dag på lapplassen i byn på en jojkafton som sameföreningen hade anordnat. Jag hade lärt mig min máhttáráhkká vuöllie ( morfars  farmors jojk) och skulle framföra den. Minns att det var super nervöst och jag var orolig för att det skulle bli fel. Till sist var det min tur och med lite skakiga första sekunder så klarade jag av att genomföra det. Hela tiden blundade jag för att hitta mod och kraft och när jag öppnade ögonen möttes jag av min ájjás tårar. Då visste jag att dem timmarna jag spenderat med att öva var värt det. Hans kram och tårar efteråt gjorde så att min vilja av att lära mig mera ökade och att mitt beslut stod fast.

Utan dessa äldre inspirationskällor, skratten, tårarna och min tjidjtie som tog sig tiden och lät mig följa med på träffarna så hade det aldrig gått.

Tips på att lära sig:

Så hur gör man då när de äldre inte längre finns med sin kunskap och man är en på miljonen som vill lära sig. Det finns säkert massa olika vägar att ta men jag ska dela med mig av mina tips och dem vägar jag hittat:

  1. Bestäm dig för att du vill.
  2. Kolla ifall det finns någon i ditt område som kan jojka, någon som kanske kan ge dig tips eller råd. Kanske till och med kan vara din mentor. Jag hade turen att få en mentor i ett jojkprojekt och det var guld värt. Jag fick tips och idéer hela tiden som hjälpte mig. Hur jag kunde lyssna på en jojk och dela upp den, hur jag skulle tänka vid mina val, ifall jag valt en lite svårare med mycket text och klurigare melodi och rymt kunde min mentor handleda mig.
  3. Lyssna, lyssna och lyssna. På jojkar från ditt område, välj ut 1-2 st till en början och lyssna på dem flera gånger. Tills sist kommer du att jojka med så fort du startar igång ljudfilen, för den har satt sig i ryggmärgen genom att du lyssnat på den så många gånger.

Hitta jojkarna i ditt område och lyssna på dem. Genom att lyssna flera gånger kommer du att för varje gång upptäcka något nytt i jojken.

  1. Välj de ”enklaste” först.

Traditionella jojkar som är inspelade är helt otroliga och till en början kan vissa vara svåra att följa med i, välj hellre en jojk som du känner passar dig. Det kan vara en personjojk, platsjojk eller en djurjojk. Det viktiga är att du väljer en som känns bra. Med tiden kommer du att kunna testa på svårare, skapa egna och utvecklas.

  1. Hitta din plats.

Ibland kan det kännas svårt och konstigt kanske till och med pinsamt att stå framför någon. Mitt tips är att hitta en plats där du känner dig säker och hemma. Det kan vara duschen, rummet, utomhus ja vart som helst. Det viktiga är att du känner att du törs testa din röst och jojka.

  1. Lyssna och jojka samtidigt, jag brukar lyssna på inspelningen och samtidigt jojka med från början. Det ger ett bra stöd från början och man kan känna att man kan hoppa in och ut i jojken och på så vis lära sig den stegvis.
  2. Ge det tid och var inte för hård med dig själv. Jämför dig inte med andra, för du är unik och alla har sitt eget uttryckssätt. Låter inte du som inspelningen så är det ingen fara, för alla är vi olika och det vore konstigt om vi lät likadant.
  3. För mig har jojken kommit naturligt då jag varit utomhus, gärna på platser som knyter an till våra traditioner. Vid elden, hos renarna, på fjället och vissa platser som är speciella.
  4. Men det viktigaste är att du kommer ihåg att du gör det för din egen skull och behöver inte prestera. Du behöver inte stå på scen, behöver inte tävla i det eller känna att du ska vara bäst.

Jobba i skolan;

  1. Mitt första och största tips till alla är att lyssna, lyssna på olika inspelningar.
  2. Välj sedan ”enklare” varianter till en start. Djurjojkar är ofta tacksamma, därför dem ofta har en rytm som gör att man kan känna igen djuret lättare, ibland upprepar sig även jojken flera gånger så att man lätt kan följa med. Barnen kan också då få en förståelse om hur en jojk kan vara uppbyggd. Att rytmen i jojken tex. visar hur djuret rör sig, om det är litet eller stort osv.  Lyssna på dem och testa er fram.
  3. Lek gärna med jojkarna, kanske gissningslekar med hjälp av jojken och charader. På så vis kan man skapa ett intresse hos barnen. Låt dem vara delaktiga i undervisningen.
  4. Begränsa er, ta inte för många eller att det spretar för mycket. Dela hellre upp i omgångar. Välj teman, såsom djur, natur och platser.
  5. Annan miljö. Sitta i klassrummet är inte alltid den bästa miljön, förflytta er till jojkens plats. Vid elden, utomhus ja det finns många andra platser.
  6. Om möjlighet finns plocka in någon som kan berätta och hålla i något som uppstart, kanske en lokal jojkare.
  7. Jojken behöver inte enbart läggas in under musiktimmen, då jojken är ett sätt att berätta, minnas osv. kan man lägga in det under massa andra ämnen också. På så vis kan ni få in jojken som en del i hela skolan

I historien kan man jobba med jojkar som berättar om olika händelser som skett tidigare.

Inom SO/NO kan man jobba med jojkar som berättar om naturen, djuren, knyta an till religionskunskap vad jojken hade för betydelse för samerna i religionen.

I samiska undervisningen, lyssna på jojkar för att höra samiskan.

I bild kan man lyssna på jojkar och känna vad man får för känsla av att lyssna och måla eller skapa något från känslan.

Vad hade du behövt i ditt föräldraskap/läraryrke? Eller vad önskar du fanns nu.

  1. Lättillgängliga inspelningar, idag är mycket som finns i arkiven och inte alltid så lätt att komma åt. Det behövs mer tillgängligt material från vårt område.
  2. Fler tillställningar där den traditionella jojken får ta plats. Gärna så att man också kan få det i sitt område.
  3. Skriftligt material om jojken, där man kan hitta länkar och källor lätt.
  4. Stipendium som delas ut årligen till någon som på något vis jobbar med den traditionella jojken. En uppmuntran.
  5. Ett till jojkprojekt som russuoh vuölieb, då man får en mentor och sedan träna tillsammans och det slutar med en konsert.

Områdestraditioner:

Avslut:

Idag ungefär 20 år senare så jojkar jag med mina barn och för dem är det inte konstigt. Jag kan genom jojken berätta för dem om tidigare händelser eller personer som betyder mycket. Jag kan jojka min máddárájjá (morfars far) och berätta för barnen om honom, att han har byggt upp kojan som vi är i, att vi följer hans fotspår då vi vandra i fjällen. Vid ett tillfälle när jag jojkade honom så kom en kvinna fram och tackade mig, hon såg honom framför sig och kände igenom honom i jojken. Jag kan skapa nya historier tillsammans med dem och på så vis kan vi också bevara och föra vidare våran historia. Jag är tacksam över att jag fick följa dessa människor, att áhkká öppnade upp sitt hem för oss för 25 år sedan och lät mig ta del av hennes kunskaper. Hemma har vi alltid haft ett uttryck för när det hällregnar, jag har frågat min tjidjtie om det och hon har svarat att det hörde hon av hennes tjidtjie som hört det från hennes. Jag valde då att skapa en jojk till uttrycket och idag när det regnar ute börjar mina barn jojka, för dem är det lika naturligt som det var för mig att säga uttrycket. Vad det beror på är svårt att svara, men jag har valt att försöka göra jojken till en del av vår vardag och låta barnen vara delaktiga. Spela jojkar för dem, jojka för och med dem.

Inget är omöjligt, allt är möjligt bara viljan finns så går det. Jojken är vår och det kan ingen ta ifrån oss!

Favoritjojk

Tycker om skeäbblie – ammarfjället.
Men tycke nog om dem flesta just därför dem är ofta knutna till ngt.