Luohti easkaálgiide

Loahpageahčen 1960-logus osttii mu veahka Philips rullabáddenrusttega. Dat leai vielgat ja ránis, das ledje guokte kanála, ja ovtta báttis ledje njeallje luotta masa sáhtii báddet feara maid. Dasa gulai maid unna mikrofovnnaš. Mon ja mu oappáguovttus báddiimet vaikko makkár musihka ja radioprográmmaid. Mon nu liikojin báddet prográmmaid mat gullojedje radios, earret eará Tio i topp, Kvällstoppen, Svensktoppen ja sullasaš prográmmaid. Musihkkajoavkkut nugo Creedence Clearwater Revival, Tages, Hep Stars, Rolling Stones ja dieđusge The Beatles ledje bivnnuhat. Váttisvuohta leai go báddenbáttit nohke jođánit ja leai oalle divrras ođđa oastit. Mu čoavddus leai geavahit boares báttiid mas juo ledje sisabáddemat, mat mu mielas eai lean miellagiddevaččat. Ovtta diekkár bátti leigga mu vánhenguovttus bádden mu ádjáin Frans Oskar Stenbergan.

Vuoi, vuoi! Go báddi mas mu áddjá muitalus jávkkai lei ollát mu sivva ja mon gal nu issorasat heahpanin. Áddjá leai vádjolan ja su muitalus leai agibeaivái jávkan. Son leai ávuin muitalan manin biertnan ii leat seaibi. Dat muitalus lea goit vurkejuvvon juo 1800-logus, muhto got son muitalii dan ii gávdno šat. Su muitalus mii leai seaguhus ruoŧagielas ja upmisámegielas, luođis ja sárdnumis.

Áigi lea golihan dan dáhpáhusa maŋŋil ja iežan bealis fertejin geahččalit divvut vahága dainna lágiin ahte oahppagohten muitalusa nu ahte ii galgan oalat jávkat ja vajálduvvot ja boađus das gal mielddisbuvtii ahte mus loktanii beroštupmi luohtái.

Mu vuosttas ráva dutnje geas lea indu ja háliidat čiekŋudit luohtemáilbmái, guldal vuorráset olbmuid. Jus dis leat buorit gaskavuođat bádde sin muitalusaid, dán áigásaš telefovnnaiguin lea hui álki dan dahkat. Don it goassege dieđe maid sii muitet ja maid dát vuorasolmmoš sihkkarit háliida dutnje juohkit. Ja ale goassege sihkas maid leat bádden!

 

Jietna

Lávllu jienain mii dus lea ja ale fal dahkalutta jiena, láve riikačuojaheaddji Svante Lindqvist dávjá lohkat go čuojaha ovttas JP Nyströmmain. Sus gal lea nu njuolga, eai jietnabavssat soja jus vearru ládje lávlu.

Got gávnnat iežat siskkildas jiena? Okta vuohki maid mon ieš lean oahppan lea gieđaiguin sugadit nugo čuoigi gii dušše geavaha giehtafámuid, seammás go jietnadat lunddolaš jienaid. Jus nu dagat máŋga minuhta don dovddat go olles gorut šaddá ollislaš. Jietna lea lunddolaš oassi gorudis.

Stoaga jienain ja geahččal jietnadit máŋgga ládje. Cakka njálmmi juohke ládje, lávllu njuneráiggis, geahččal njálmmi giddet, lávllu rabas njálmiin. Makkár erohus lea jietnadagas? Muitte fal, ale geahččal čuovvut oarjemáilmmi šuokŋadási ja lávlut nu buhttásit go vejolaš, lea váddásit go maid jáhkát. Mii leat oahpahallon ahte galgat nu buhttásit lávlut go sáhttit, dan ii galgga dahkat. Leat stuora erohusat iešguđet guovllus got jiena galgá geavahit, daga nu got du ruovttubáikkis dahket. Dat lea buoremus vuohki.

Eanemus dábálaš lea beallemuddui caggat njálmmi. Geahččal njuozas njuokčama deaddit guomi vuostá ja loga lo, lo, lo. Veháš maŋŋelas dajat lo, lo, lo, la, dovddat go mii ámadajun ja njuokčamiin dáhpáhuvvá.

Mii jietnadit vokálaid máŋgga ládje ja dat čuohcá ámadaju, njuovčča sirdašuvvá lunddolaččaid vuolit bániide go lohká la. Geahččal njálmmi caggat ja loga na, na, na, dalle oaččot lunddolaš nasála dovddu, jienat bohtet maid njunneráiggiin. Njuovčča maid sirdašuvvá njálmmis ja lea eará ládje dál go logat lo dahje la. Geahččal makkár erohus šaddá go logat na, na, na, no, mii dáhpáhuvvá go jietnadat no?

Jus de geahččalat njuokčama deaddit nu bajás go sáhtát guomis, go čavget njuokčama oalle sakka bohtet jienat mat sáhttet muittuhit mohtorfatnasa. Lea dehálaš čoavjji maid geavahit doarjjan, muđuin jietnabavssa šaddá gierdat.

Okta vuohki hárjehallat vuoigŋanteknihka lea vuoigŋat njunneráigiin, oba jođánit, dalle dovddat go čoavji stuorru. Bosihaste siivánit ja doala njálmmi measta gitta, dađistaga sáhtát maid jietnadit.

Gorut

Njuozas gorut lea álohii buorre go lávlu dahje juoigá. Juoigan ii leat jurddašuvvon lávdedáiddan, juoigat galgá dollagáttis. It dárbbaš bidjat deattu jus galggat gullot. Njuovčča ja njálbmi leaba maid oassi gorudis ja galgaba maid mielde leat. Jus vuoiŋŋat čovjiin luoitá ballu. Divtte gieđaid heaŋgát ja sáhtát gal maid lihkadallat daid. Don leat sihkkarit oaidnán ahte juoigit lávejit ovtta gieđa spiddut, dego mahkáš livčče láidesteaddji alccesii. Go gieđat dušše heaŋgájit šadda maid álkkibut vuoigŋat. Jus doalat daid sealgge duohken unnojit du jietnanávccat.

Go meahcceealibiid juoigá galgá nasála jienain juoigat Johan Turi čállá, njunneráiggiin, ja geavahit sániid na, na, na ja ii lo, lo, lo. Mon jerren lávlunpedagogas dán ášši birra. Sus leai oalle čielga vástádus. Go juoiggat návddi nasála jienain boahtá suhttu lunddolaš vugiin ja boazovázziin hál leat váttis gaskavuođat návdái.

 

Nuohtta

Go háliida speažžut tákta luohtái, lea gal várehusdiibmu mii čuodjá láven lohkat. Soaitá luohti leat ila heivehuvvon ođđaáigásaš musihkkii. Árbevirolaččat luohti ii leat čadnon jeavddalaš táktii, okta čilgehus várra lea ahte juoigin lea friddjavuohta ieš hábmet tákta ja pulssa. Čearuin mat leat nuortalis Duortnusjávrri lea hui dábálaš juoigat viđatávttain.

Beakkálmas juoigi ja muitaleaddji leai Jonas Eriksson Steggo ja olu su daguin leat viđatávtta-luođit. 1900-álgogeahčen leai dábálaš vuovdesámi birrasiin juoigat golbmatávttain, válsatávttain go áigumuš leai hárbmadit soapmasa. Leai okta vuohki cuoigot ahte olmmoš gean juoiggai leai šaddan ruoŧŧelaš.

Dávjá lea nu ahte lea okta dahje guokte frása maid geardduha, muhtomin sáhtta maid leat golbma dahje eanet.  Go geardduha máŋgii šadda geasuheaddji. Visot olbmot váikkuhuvvojit musihkan birrasis ja mii njágadit ođđa oasiid min musihkkii.  Juste nugo válsatákta šattai oassi luođis gos lávejedje lávlagiid lávlut, lea maŋŋil earret eará maid rohkka ja ráppa geavahuvvon juigusis. Gal mii oažžut inspirašuvnna viežžat, muhto allet vajálduhte dan dološ luođi go doppe gávdno ain dat vuođđu.

Teaksta

Min gillii leat dajahusat ja julevsámegillii leat tsåpmut. Lea stuora lávki geavahisgoahtit sániid, dajahusaid, juoigamis, sáhttá álgit álkkibut sániiguin, sáhttá leat doarvái namuhit olbmo gean juoigá. Dolin gávdnojedje guhkibut teavsttat mat muitaledje eanet, erenoamážiid nuortalaččaid árbevierus. Máŋgga lágan dadjanvuogit eai dárbbaš máŋga sáni, go návddi juoigá lea doarvái lohkat åkce váre aktan ijan manná (Jonas E Steggo), ovcci vuomi njolgá (Lars Sikku). Teaksta ovcci vuomi lea doarvái go galgá čilget návddi mii sáhttá jándoris ruohttat ovcci vuomi badjel go dat oaguhuvvo.

Go sápmelaččat Árjjátluovis ja Árvviesjávrris juiget Syöldatnjuona, geasseláidumiid lullelis Árjjátluovi, dat čájeha ahte guovlu geavahuvvo boazoguohtunguovlun. Syöldatnjuona sáni gal it gávnna kárttas, muhto go juoiggat vuölie, luođi, šaddá historjjálaš dokumeanta ja dakkariid dárbbaša vejolaš riektegažaldagaiguin boahtteáiggis. Juoigamiin sáhttá maid bargat sámi vuoigatvuođaiguin.

Guldal, viečča interneahtas ja ráhkat alddán spealulisttuid, guldal nu olu go sáhtát, dat lea buorre vuohki oahpahallat juoigama. Muitte fal, jus muittát vuorráset olbmuid ja sin ovdanbuktimiid leat čatnan oktavuođa doložii ja ieš maid šattat oassi boahtteáiggis. Juoigan lea okta dain deháleamoš čuojanasaiguin mii mis lea min kultuvrras, váldde vuhtii dan ja lávllu dovdduideaset. Mii dárbbašit du jiena, du luođi.

Krister Stoor

Jojk för nybörjare

På slutet av 1960-talet införskaffade min familj en rullbandspelare av märket Philips. Den var vit och gråfärgad, den hade två kanaler, på ett band fanns fyra spår att spela in saker på. Till den hörde en liten mikrofon. Det kunde vara musik generellt, radioprogram som vi spelade in jag och mina systrar. Jag älskade att sitta med bandspelaren och spela in program från radion, det var Tio i topp, Kvällstoppen, Svensktoppen och liknade program. Musikgrupper såsom Creedence Clearwater Revival, Tages, Hep Stars, Rolling Stones och givetvis The Beatles var populära. Problemet var att inspelningsbanden tog fort slut och det kostade en bra slant att skaffa nya. Jag löste det med att spela över sådant som jag inte tyckte var intressant, ett sådant band var en inspelning som mina föräldrar gjort med min morfar Frans Oskar Stenberg (1895–1969).
Vuoi, vuoi! att inspelningen med morfar hade försvunnit var helt och hållet mitt fel och jag skämdes otroligt. Morfar hade lämnat jordelivet och berättelsen med honom var borta för evigt. Historien om varför björnen inte har någon svans berättade han med stor inlevelse. Det var förvisso en historia som trots allt finns dokumenterad sedan 1800-talet, men hur han berättade den fanns inte längre. Historien såsom den berättades var en blandning av både svenska och umesamiska, jojk och tal.
Jag tror för min egen del med lite distans till det som hände, att jag för att reparera skadan måste lära mig berättelsen så den inte försvann och resultatet innebar kanske att jag fick intresse för jojk.

Mitt första tips till dig som intresserar sig att fördjupa sig jojkens värld, lyssna till dina äldre medmänniskor. Har du ett gott förhållande spela gärna in dem, med din smarta telefon är det en enkel sak. Du vet aldrig vad som finns i deras minnen och som gamlingen förhoppningsvis gärna vill dela med sig. Radera aldrig din inspelning!

 

Rösten

Sjung med den röst du har och inte med den du önskar att ha, brukar riksspelemannen Svante Lindqvist ofta säga när han framträder med JP Nyström. Han kan inte ha mer än rätt, stämbanden mår inte särskilt bra om man sjunger på ett felaktigt sätt.
Hur hittar du din innersta röst? Ett sätt som jag själv har fått lära mig är att gunga med armarna som en skidåkare som stakar, samtidigt som du släpper ut ljud som kommer naturligt. Håll på i flera minuter och känn hur hela kroppen blir en helhet. Rösten är en naturlig del av kroppen.

Lek med rösten och prova hur olika ljud låter. Forma munhålan på olika sätt, sjung genom näsan, prova att stänga munnen, sjung med öppen mun. Hur låter skillnaden ljudmässigt? Kom ihåg, att inte försöka sjunga rent efter den västerländska tonskalan, det är svårare än du tror. Vi är så skolade idag att sjunga så rent som möjligt, det ska du inte göra. Det ær skillnad regionalt hur man använder rösten, gör som dem gör där hemma. Det blir alltid bäst.

Mest vanligt är att ha en halvstängd, halvöppen mun. Prova att lägga en ganska avslappnad tunga mot gomseglet och säg lo, lo, lo. Efter en stund säg lo, lo, lo, la, känn efter vad som händer med ansiktet, munnen.
Vi lägger naturligt vokaler olika i munnen som påverkar ansiktet, tungan åker naturligt ned under den nedre tandraden vid la. Prova att forma munnen och säg na, na, na får du en naturlig nasal känsla, mycket av ljuden går via näsan. Tungan kommer också att ligga annorlunda i munnen än vid lo eller la. Prova att se vilken skillnad det blir vid na, na, na, no, vad händer vid no?

Om du sedan provar att lägga tungan så högt som möjligt i gommen, med en ganska spänd tunga får du ljud som kan låta som en motorbåt. Viktigt i alla övningar är magstödet, annars tar stämbanden stryk. Ett sätt att träna andningsteknik är att dra in luft genom näsan snabbt, du känner att magen putar ut. Blås ut sakta med nästan stängd mun, efter ett tag vid utandningen låter du rösten också vara med. Träna ofta med andningstekniken.

Kroppen

Den avspända kroppen är alltid bra när man framför musik. Jojk är inte skapad för att vara scenkonst, men däremot sittandes runt en eld. Du behöver inte ta i för att höras. Tungan och munnen är också en del av kroppen och de ska också vara med. Om du andas djupt med magen kommer också nervositeten att minska. Låt armarna vara fria och dansa gärna med armen. Du har säkert sett att många jojkare svänger med en arm, som om de är en dirigent till sig själva. Genom att låta armarna vara fri skapar det också bättre möjlighet för fria luftvägar. Om du håller armarna fast vid varandra bakom ryggen minskar det dina möjligheter att utnyttja dina röstresurser som du har.

Johan Turi skriver att när man jojkar rovdjur ska man jojka nasalt, genom näsan, med orden na, na, na och inte lo, lo, lo. Jag frågade en gång en sångpedagog om detta faktum. Hon var ganska tydlig i sitt svar. Genom att jojka vargen nasalt får du fram aggressiviteten på ett naturligt sätt och som renskötare har man ett komplicerat förhållande till djuret.

 

Melodi

Jag brukar säga att när man vill klappa takten till jojk, då ringer en varningsklocka. Kanske den är för anpassad till modern musik. Traditionellt är jojken inte fast bunden vid en jämn takt, en anledning är förmodligen att som egen jojkare a cappella är du fri att själv forma takt och puls. I samebyarna norr om Duortnosjávri är jojk i femtakt mycket vanlig.

En legendarisk jojkare och berättare var Jonas Eriksson Steggo (1873 – 1957), många av hans insatser går i femtakt. I 1900-talets första del förekom det i skogssamisk miljö att ville man förolämpa någon jojkade man personen i tretakt, valstakt. Det var ett sätt att påpeka att personen hade blivit svensk.

Oftast är det en eller två fraser som repeteras, ibland kan det var tre eller fler. Just att det repeteras många gånger skänker en suggestiv stämning. Alla folk påverkas av omgivande musik och vi smyger in de nya elementen i vår musik. Precis som valstakten blev en del i jojken där visor sjöngs, har senare rockmusik och rapp till exempel blivit en del i framföranden. Låt oss påverkas, men glöm inte bort det gamla för där finns fortfarande kärnan.

Text

På nordsamiska heter text i jojk dájahus och på lulesamiska tsåpmut. Det är ett stort steg att börja använda ord i jojkandet, man kan inte få bättre språkträning än det. Börja med enklare ord, det kanske räcker med namnet på den som jojkas. Gammalt tillbaka fanns det längre episka texter, särskilt i skoltsamisk tradition. Många uttryck behöver inte många ord, när man jojkar vargen räcker det att säga åkce váre aktan ijan manná (Jonas E Steggo), ovcci vuomi njolga (Lars Sikku). Texten nio dalar räcker för att beskriva vargen som när den jagas kan springa över nio dalar på ett dygn.

När samer i Arjeplog och Arvidsjaur jojkar Syöldatnjuona, ett sommarrenbetesland öster om Arjeplog visar det på att området används. Man hittar inte ordet Syöldatnjuona i kartorna, men genom att jojka vuöllien blir den ett historiskt dokument och sådana behövs i eventuella rättighetsfrågor i framtiden.

Genom att jojka har du gjort din sak för samiska rättigheter.

Lyssna, ladda hem och gör egna spellistor, lyssna om och om igen, det är ett bra sätt att göra jojken till din. Kom ihåg, genom att minnas de gamla och deras framföranden har du återknutit kontakten med det förflutna och du själv blir en del av framtiden. Jojken är ett av de viktigaste instrumenten vi har för vår kultur, ta vara på den och sjung ut dina känslor. Vi behöver din röst, din jojk.

Var hittar man jojk

Den största källan är Tromsö Museum som har många inspelningar

https://uit.no/nyheter/artikkel?p_document_id=751056

I Sverige är det tre institutioner där man kan hitta jojkmaterial, Musikverket har Karl Tiréns vaxrullar digitaliserade,

https://musikverket.se/svensktvisarkiv/i-samlingarna/inspelningar/

Institutet för språk och folkminnen har mycket jojk, men också berättelser där jojk ingår. https://www.isof.se/arkiv-och-insamling

Ájtte har samlat och digitaliserat

https://www.ajtte.com/aja-arkiv-bibliotek/ljudarkiv/

Det finns jojkinspelningar i Helsingfors, Berlin, Wien, Paris, Smithsonian Institute (Washington, D.C.) Seattle för att nämna några platser.