“Det som är originellt med det samiska berättandet är att vi har haft ett skriftspråk under väldigt kort tid. Våra berättelser finns inte i ett bibliotek i en bok med svart text och vitt papper. Berättelserna lever genom dem som berättar. I berättandet måste man kunna materialet väldigt väl. Du måste kunna kulturen och filosofin. Jag har rättighet att lägga in min egen krydda. Min mamma kanske tycker att bäcken var viktig, kanske stenen är viktigare än bäcken. I det traditionella berättandet har jag den rättigheten att färga berättelsen utifrån min syn och mina åsikter. Jag tror mycket på den berättelse som inte berättas, som finns i kroppen, att levandegöra den berättelse som inte berättas. Det som inte sägs berättas också. Jag känner en stark support av de som har stått mig nära. Ibland när jag är i stor tvivel brukar jag prata med dem. De är också mitt folk även om de inte finns här.”

Åsa Simma