Giehttogiella är ett treårigt projekt som Tjállegoahte driver med finansiering av Allmänna arvsfonden. Tanken med Giehttogiella är att främja och bevara jojk och samiska berättartraditioner bland barn och unga och arbeta med muntlig kunskapsöverföring mellan generationer.

Att arbeta med jojk och berättande är också ett sätt att stärka de samiska språken. Projektets syfte är att på lång sikt arbeta för att jojk och berättande tar plats i samiska barns och unga vuxnas vardag.

Vi har anställt tio ungdomar som presenteras på sidan berättare. De här tio berättarna kommer att besöka de fem sameskolorna på svensk sida av Sápmi samt bibliotek i Liksjoe/Lycksele, Vualtjere/Vilhelmina, Straemie/Strömsund, Staare/Östersund, Bienjedalie/Funäsdalen och Stuehkie/Stockholm.

Berättarturnén kommer att pågå under två års tid och besöka varje plats fyra gånger per år.

Manin dát lea dehálaš? 

Sámi kultuvra lea muitaleaddji kultuvra ja njálmmálaš árbevierru lea álot leamaš guovddážis go diehtu ja máhttu leat sirdašuvvan buolvvaid gaskkas. Muitalusat leat leamaš dehálaš oassin mánáid bajásgeassimis, boazodoalus, duojis ja birgejumis. Muitalusat buktet ipmárdusa ja deattu máhtu sirdašuvvamii. Muitalus sáhtii muhttašuvvat luohtin ja luohti muitalussan. Muitaleapmi lea álot leamaš oassin luođis ja vuosttas divtttat sámegillii ledje ge luohtedajahusat. Dán mii eat háliit massit. Mii háliidit dahkat visot maid máhttit vai skuvllat, girjerájut, vánhemat – ja earenoamážit nuorat ja mánát ieža – sáhttet doallat luođi ja muitaleami váimmu lahka ja vai mii eat gáidda dain vel eanet.

Varför är det här viktigt?

Jo, den samiska kulturen är en berättande kultur och den muntliga traditionen har alltid varit central för informations- och kunskapsöverföring mellan generationer. Berättelser har varit en viktig del av bland annat barnuppfostran, renskötsel, slöjd och för att kunna leva av det naturen ger. Berättelser används som ett verktyg för att skapa förståelse och en mening vid kunskapsöverföringen. En berättelse kunde gå över i jojk, och jojken gick över i berättande. Berättandet har traditionellt alltid varit en del av jojken och de första dikterna på samiska var jojktexter. Det här vill vi inte tappa. Vi vill göra allt vi kan för att underlätta för skolor, bibliotek, föräldrar – och inte minst barn och unga själva – att hålla jojken och berättandet nära och hindra att avståndet fortsätter att växa.