Residens
En gång per år arrangerar Tjállegoahte ett litterärt residens. Då ges skribenter möjlighet att ansöka om gratis resa och vistelse samt stipendium för ett berättarprojekt. I våra residens prioriterar vi personer som ännu inte publicerats för att hjälpa så många som möjligt över tröskeln till utgivning. Men även de som redan gett ut verk kan söka.
Residenset arrangeras oftast tillsammans med andra litterära organisationer, det senaste året tillsammans med Resurscentrum för litteratur i Norrbotten och Samernas bibliotek.
Jokkmokk
Juryns Motivering
En ansökan med en öppen och starkt medmänsklig vision.
Ett påbörjat verk som tack vare stödet har potential att nå ett väldigt högt mål.
En skribent som behöver detta stöd för att etablera sitt nya författarskap.
En röst som inte hörts tidigare.
Ett väl genomarbetat och ambitiöst perspektiv.
Laura Rantatalo Suikki
Sökte med en bunt dikter som hon hade i byrålådan och ville foga samman till ett riktigt diktverk.
Laura spenderade två veckor i Jåhkåmåhkke på Åsgård Vandrarhem och hos oss på Tjállegoahte. Skrev så fingertopparna och hjärnan värkte. När hon var hos oss passade vi på att göra en intervju.
Nedan kan du läsa den, förhoppningsvis blir även du sugen på att söka vårt residens, eller kommer på någon du kan tipsa!
Varför sökte du residenset?
För att jag ville ge mitt skrivande det utrymmet, ge det en chans att fokusera på bara det.
Fick du en chans att göra det?
Ja, en chans att komma bort från vardag och bli nedsläppt. Jokkmokk är ju så speciellt också, det märkte jag sist jag bodde här när jag gick samernas, det är en skaparbubbla utan distraktioner med gott om utrymme för reflektion.
Var var du i ditt projekt när du sökte?
Projektet var bara en dröm och massa material som var spretigt utan helhet, men det kändes som att jag ändå hade material för att börja slöjda någonting. Jag har en vision, jag hade en vision. Saknat tid att tänka på projektet och testa tankarna. Att försöka börja pussla ihop till en diktsamling, utreda om det kan bli det.
Under residenset, vad hände med projektet?
En helhet har börjat ta form. Jag har fått fram en tydligare vision om vad det ska bli, en form för hur jag tror att texterna ska framställas. Vars dom hör ihop med varandra. Jag tror att jag har förstått vad målet är. Jag har starka förhoppningar om att det kan bil någonting, det känns inte abstrakt längre.
Har någonting oväntat hänt eller är du förvånad över någonting?
Det är ovant att sitta två veckor med bara språket och det är inte så jag är van att skriva. Det har varit intressant att se hur jag fungerar under såna förutsättningar, men också hur mycket det pendlar. Vissa dagar blir det inte så mycket, andra dagar åtta timmar av att stirra in i text.
Har du lärt dig någonting om din skrivprocess?
Ja, det har jag gjort. Jag har alltid bara skrivit i farten, dikterat i bilen eller knappat i anteckningar i telefonen. Och jag har upptäckt att jag faktiskt kan skriva, jag var lite nervös innan för hur jag skulle få ur mig någonting. Skulle jag bli tvungen att ta bilen och köra runt runt i Jokkmokk för att alls få ur mig något?
Jag känner verkligen att jag har vuxit.
Har synen på dig själv som skrivande människa ändrats?
Jag skulle säga att residenset har gjort gott för mitt självförtroende. Och att jag tänkt att mitt skrivande bara är en kroppsrörelse, att jag bara skriver om fula saker och kiss och bajs och därför inte kan vara till värde för någon.
Vad är jag för slag människa som tar mig tiden att skriva ner mina fula känslor och tankar? Att man skulle vara nån som går runt med sitt anteckningsblock och tänker på sig själv. Kan hon inte bara skotta lite snö.
Vad tror du kommer hända nu med ditt skrivande och din text?
Jag kommer ha ett större självförtroende och ta mig själv på större allvar. Och fortsätta pussla in dikter som kommer i den form jag har lagt tills jag är färdig att föröka få det publicerat. Det finns en ram.
Håll utkik alla drömmare därute, före sommaren kommer vi annonsera höstens residens!
